Rika storstadskommuner flyttar socialt utsatta till fattiga landsortskommuner. Osolidariskt tycker civilministern. Samtidigt menar yrkesverksamma att de snarare räddar folk från gatan. Vem har rätt och vem har egentligen frågat invånaren om var den vill bo?
– De sitter i Solna och firar med tårta att deras ekonomiska bistånd minskat samtidigt som de ägnar sig åt social dumpning. De tar inget solidariskt ansvar. Man säger att en sorts person får bo i kommunen, men inte en annan.
Det var ord och inga visor när Socionomen pratade med Åsa Hååkman Felth (S), kommunstyrelsens ordförande i Filipstad för två år sedan. I vårt reportage vittnade hon om hur rika storstadskommuner ordnade boende för socialt utsatta i Filipstad. Efter en betald månadshyra lämpades ansvaret för stöd till den nyinflyttade över till den nya hemkommunen. För att undvika social dumpning beslöts det att hyreshus skulle rivas.
I en kartläggning från samma år visade Statskontoret på att 63 procent av kommunerna tagit emot nya invånare som fått hjälp att hitta bostad av sin tidigare hemkommun, även kallat aktiv medverkan. Hur stor andel som handlar om social dumpning är oklart, eftersom det saknas en tydlig definition.
Läs hela artikeln i tidningen Socionomen, samt intervjun med Civilministern (nedan).
Civilministern om social dumpning: ”Något som är djupt osolidarisk”
I samtal med Socionomen uttrycker civilminister Ida Karkiainen (S) upprördhet över vad hon anser är rika kommuners ovilja att hjälpa socialt utsatta. Samtidigt riktar hon sig direkt till Socionomens läsare.
Hur ser regeringen på social dumpning?
– För det första är det djupt osolidariskt, det handlar om att kommuner inte tar ansvar för sina medborgare. I det här fallet handlar det om personer som lever i en social utsatthet. Det är i grunden något som är djupt osolidariskt. En kommun ska ta hand om alla medborgare oavsett vilken problematik eller utsatthet de lever i.
Riskerar kommunerna något vid social dumpning?
– Nej, det gör de inte i nuläget. Det är för att det varit svårt att definiera vad en aktiv medverkan till flytt egentligen är och hur man kan bevisa det. Det är sällan som en kommun fastslagit det i någon form av beslut. De vill inte heller erkänna att det håller på med det.
Är det så fel att hjälpa en person bort från gatan, även om det är till fel kommun?
– Det är oftast en bortförklaring och handlar fortfarande i grunden om att man inte vill ta ansvar själv. I det enskilda fallet kan det säkert vara så, men när vi tittar på det ur ett strukturellt perspektiv och tittar på helheten och omfattningen, då handlar det inte om den enskilda kommunens goda vilja. Det handlar om att man vill bli av med de som lever i social utsatthet.
Comments are closed.