UTRIKES | Under slagorden ”Folket vill se sudaneserna deporterade” och ”Ut ur vårt hem infiltratörer” rapporterades en demonstration till stöd för massdeportation av afrikanska flyktingar ha urartat i den Israeliska staden Tel Aviv den 23 maj i år. Förbipasserande med mörk hy misshandlades och affärsinnehavare med afrikanskt ursprung fick se sina butiker vandaliseras. Grunden sägs ha varit upprördheten över det ökade antalet asylsökande flyktingar från i huvudsak Sydsudan och Eritrea.
– Övergrepp mot den svarta befolkningen har pågått under en längre tid. Efter demonstrationen som urartade har dessa hatbrott fortsatt. Det handlar om ett våld mot mörkhyade personer, inte flyktingar. Ingen kan se om jag är en etiopisk jude eller flykting från Eritrea, säger Yohannes Bayu, ordförande och grundare av organisationen The African Refugee Development Center, ARDC, Israels första flyktingorganisation.
ARDC finansieras av bland annat EU och UNHCR och organisationen ger stöd i asylprocessen genom översättning av dokument liksom i kontakten med myndigheter.
– Vi arbetar med att ge humanitärt stöd till flyktingar. I våra flyktingboenden, som är de enda i landet, får gravida kvinnor, mödrar med barn och våldtagna kvinnor stöd av bland annat psykolog, säger Yohannes Bayu.
Förutom akutstöd arbetar ARDC även med utbildning av den israeliska allmänheten vars uppfattning om de afrikanska flyktingarna färgats av de senaste årens hårdnande retorik.
Yohannes Bayu kom själv till landet som etiopisk flykting 1997. Det var först efter en 23 dagars hungerstrejk och en juridisk strid i högsta domstolen som han kom att erkännas som flykting. Som erkänd flykting i Israel är Yohannes Bayu närmast unik. Han förklarar att alla utom en av de 4603 personer som sökte asyl förra året fick avslag.
– Myndigheterna gör ingenting för flyktingarna. De får inte ens nödvändiga dokument för att kunna arbeta. Tanken är att ju mindre stöd flyktingarna får desto värre blir deras situation i landet. Detta generar i sin tur färre flyktingar.
De asylsökande ges inga som helst rättigheter när de kommer till Israel, endast ett visum som säger att de har rätt att befinna sig i landet till dess att deras fall prövats. De förpassas till gatan i väntan på att bli deporterade.
Under juni lyfte det första flyget med ett hundratal sydsudaneser, i vad som ses som inledningen på en omfattande massdeportation. Arbetet med det enorma flyktiglägret ”Ir Amim”, fritt översatt till Nationernas Stad, vid gränsen till Egypten är i full gång. Samtidigt har lagförslag för att skärpa straffen för de som anställer, gömmer eller transporterar illegala invandrare lagts fram. Yohannes Bayu ser landets dåliga ekonomi som en förklaring till flyktingarnas försämrade situation.
– Flyktingfrågan används ofta som en förklaring till varför landets ekonomi är så dålig. På så vis byter de fokus genom att lägga skulden för alla de brister som den sociala rättviserörelsen lyfter fram på flyktingarna.
Han menar att den israelsiska medelklassen valt att hålla flyktingfrågan på avstånd.
– Deras tal om social rättvisa skiljer sig ganska mycket från det vi strävar efter. De talar om att de vill ha lägre hyror. Vi talar om vikten av att ha någonstans att bo.
Comments are closed.