Har offentliga biträden, domare och socialsekreterare det som krävs för att hjälpa och bedöma barns bästa, eller avgörs dess öde i ett slags lotteri? Diskussionen om utökad barnrätt har åter blivit aktuell sedan en treårig flicka hittades död.
En treåriga flicka, som går under namnet ”Lilla hjärtat”, hittades död den 30 januari. Mamman åtalas för mord alternativt synnerligen grov misshandel och vållande till annans död. Pappan dog i häktet av oklar orsak. Flickan hade bott hos sina biologiska föräldrar sedan våren 2019, då hon flyttades från det familjehem i vilket hon bott sedan strax efter födseln. Kammarrätten ansåg, tillskillnad från förvaltningsrätten och socialnämnden, att föräldrarna var lämpade.
Det uppmärksammade fallet har väckt starka känslor och en riksdagsmajoritet vill gå snabbt fram med lagförslag om att styrka anknytningens betydelse. Även regeringen är med på tåget, men vill gå långsammare fram. Utredningen ”lex Lilla hjärtat”, har tillsatts för att principen om barnets bästa ska väga tungt i bedömningen av om tvångsvård enligt LVU ska upphöra. Men att gå för fort fram är riskabelt menar socialminister Lena Hallengren mot bakgrund av att lagrådet tidigare bedömt utredningar i frågan som otillräckliga.
– Vi skulle kunna gå fort fram med ett underlag som vi vet inte kommer förändra verkligheten och säga ”titta vad vi var snabba”. Men ska man inte bara låta domstolar fortsatt göra dessa tolkningar så måste vi ha ett gediget beredningsunderlag. Med ett sådant är vi övertygade om att vi kan åstadkomma större trygghet för barnen. Vi vill se ett tydliga barnperspektiv i lagen som sätter det i ett annat fokus än idag, säger Lena Hallengren.
Comments are closed.