När barn röker på eller tar andra narkotikaklassade droger och åker fast, blir påföljden oftast vård. Den mellan 18-20 år får inte sällan böter för samma brott. Varför är det så, vilka är de unga och vilken funktion fyller egentligen polisingripandet?
När en 15-20 åring misstänks för ett brott är det absolut vanligast att det är ett narkotikabrott enligt Brås statistik. Ett brott som inte sällan är enkelt att bevisa med hjälp av ett ”pissprov”.
På uppdrag av regeringen publicerade Socialstyrelsen en forskningsstudie förra året om socialtjänstens insatser för 15-20 åringar som lagförts för brott mot narkotikastrafflagen, 97 procent handlade om ringa narkotikabrott.
– Vi tittade på i vilken utsträckning socialtjänsten bedömer att de unga lagöverträdarna hade ett vårdbehov, vilken vård de fick, om de tackade ja till den och om den fullföljdes, säger Johan Glad forskare vid Socialstyrelsen.
Av studien blev det tydligt hur påföljden skilde sig åt beroende på ålder. De minderåriga fick vård i 75 procent av fallen, detta efter att socialtjänsten på begäran av åklagare eller polis kommit med ett yttrande om vårdbehovet. Men samma sak gällde inte för den myndiga gruppen där få fick vård och 75 procent istället fick böter.
Så vad är det egentligen som hindrar 18-20 åringar att få sitt vårdbehov bedömt vid ringa narkotikabrott? För Tobias Kudrén, kammaråklagare vid åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, är svaret enkelt.
– Det finns flera skäl, men i huvudsak beror det på att det finns helt olika regler och förutsättningar för den som är över eller under 18 år, säger Tobias Kudrén och fortsätter;
– Har man begått brottet efter man fyllt 18 år men innan man fyllt 21 år, så kan man dömas till ungdomsvård. Men det krävs särskilda skäl som enligt lagstiftaren är i undantagsfall, exempelvis att man redan genomgår omfattande vård enligt LVU. Ofta handlar det då om brott som en vuxen annars skulle få fängelse för…
Läs hela reportaget och temat i tidningen Socionomens, publicerades i juni 2023.
Comments are closed.