Anna och Johannas granskningar blottlägger Socialtjänstens styrkor och brister, de senare är inte sällan allvarliga och systematiska. Drivkraften är att förbättra, för de vet båda hur svårt det är göra allting rätt.
På sjätte våningen i ett kontorshus ett stenkast från Farstas tunnelbanestation råder ett behagligt lugn. I Socialförvaltningens lokaler arbetar de två socialtjänstinspektörerna Anna och Johanna med att granska socialtjänsten i Stockholm stad. Båda är socionomer med många år bakom sig som socialsekreterare och chefer inom socialtjänsten.
– Vi har lämnat frontlinjen och pulsen av att allt kan hända, en puls som är otroligt spännande på gott och ont. Det tog mig ett år att landa i det lugnare tempot, säger Anna Forsström som arbetat som socialtjänstinspektör i åtta år.
– Jag går fortfarande igång på stressen, får en kicka av den. De gånger som vi faktiskt har det stressigt här så känner jag igen känslan. Men idag vet jag att det också kommer något negativ med den. Jag är fortfarande i processen att vänja mig vid våra längre deadlines, säger Johanna Strauss som med sina 1,5 år är ny socialtjänstinspektör.
Båda beskriver vilka fantastiska kollegor de tidigare arbetat med inom socialtjänsten och hur de nästan fick ett traumatiskt band med sina arbetsplatser. Glädjen och sorgen band kollegorna samman, samtidigt som det fanns en insikt om att resurserna inte räckte till att göra arbetet fullt ut.
– Det är nästan en förutsättning för oss i våra granskningar att ha haft fötterna i myllan och både arbetat som socialsekreterare och som chefer. Att förstå båda rollerna och perspektiven, säger Johanna.
Varje år genomför Anna och Johanna en till två omfattande granskningar, lika många som antalet inspektörer i Stockholm stad. För de är ensamma i sina roller…
Reportage för tidningen Socionomen, publicerades december 2023.
Comments are closed.